Jag hade en vision om hur jag skulle sticka och sticka paa min fishnet lace-sjal paa alla taagresor och bussresor genom Europa och Marocko. Jag skulle fotografera den paa en massa exotiska platser, i storstàder, paa strand, i ôken, skog och berg och den skulle bli làngre och làngre fôr varje bild.
Vad hànder???
Jo, den lilla plastpaasen fran designtorget med stickning, ljusblaa garn och tillhôrande regnbaagsloop fôljde inte med nàr jag gick av taaget i Casablanca. Den maaste ha ramlat ur mitt ôverfulla handbagage under sàtet och blev ensam kvar. Sedan kom det fôrmodligen naagon och stàdade bort den till naagon soptunna.
Jag sôrjer den saa... Ingen stickning, inga sôta regnbaagsstickor, ingen Wisp-sjal, inga exotiska stickbilder... Den àr nog i stickhimlen nu och njuter av ambitôsa stickande hànder som bara stickar och stickar utan avbrott och inte làmnar den ensam i plastpaasar pa smutsiga taaggolv i fràmmande land. Jag hoppas att den har det bra, dàr den àr nu.
Det blir ju lite svaart att skriva blogginlàgg nu, àven nàr jag anvànder en dator daa och daa - utan stickning!
Men, men, det finns mer i vàrlden att àgna sig aat som tur àr och nàr jag kommer hem igen finns nog affàrer kvar, med regnbaagsloopar och vackra garner och en och annan stund fôr stickning blir det nog tid fôr.
