Österikiskt garn

För några veckor sedan åkte Ola iväg till Wien med jobbet, för att ta en titt på huvudkontoret. Så...

För det första; Jag vill också se Wien!
För det andra; Jag hatar när han åker iväg, jag blir alltid konfronterad av hand dödlighet.
För det tredje; Köp hem lite Österrikiskt garn till mig!

Och det gjorde han! Via Ravelry så fick jag tag i några adresser till garnaffärer nära stadskärnan. Jag kunde inte ta reda på något om dem bara var de låg och att de sålde garn. Den han hittade var liten och mysig med en ägarinna som pratade väldigt lite engelska, men på något sätt lyckades han förstå att det här var garn tillverkat i Salzburg. Det heter Seide är en underbar blandning av silke och merino, mjuk och fluffig med lite glans. Jag tänker vänta tills jag hittar absolut rätt mönster innan jag ger mig på det här garnet.
Notera de kramande fåren på etiketten!

Olas Cardigan

För länge länge sedan lovade jag Ola (min man) att jag skulle sticka en tröja till honom. Jag hade precis köpt Erica Knights bok Mens Knits, han fick välja ett mönster nästan själv och garn beställdes. Det var i augusti 2009. Garnet visade sig vara vackert men ytterst svårstickat, minsta skillnad i stickfasthet och det blev ränder, så jag var tvungen att sticka jättehårt för att få det jämnt, så hårt att garnet brände mig. Så jag stickade mindre och mindre och till sist så lixom gömde jag den i botten på sticklådan. Men nu efter jul så fick jag ett ryck och tänkte att nu får det vara nog, så jag bestämde mig för att ha tröjan färdig till Olas födelsedag i slutet på februari. Alltså har jag stickat i smyg i två månader, när han har varit på jobbet och på nätterna. Och trots två huvudverksattacker och de dagarna jag förlorade för att Ola var hemma sjuk bara några dagar innan födelsedagen, när jag hade en halv ärm och allt monterande att göra, så lyckades jag få den klar! Jag stickade klart i tid, ok, utan knappar och oblockad men helt klart tillräckligt för att stolt slå in. 

Det var första gången jag sydde i ärmar på en tröja. Jag tycker det gick bra och är riktigt nöjd med resultatet och kommer i fortsättningen att sticka raglanärmar.

Eftersom den inte hade några knappar så fick Ola vara med och välja. Vi hittade en bra liten tygaffär här på öarna och valde de här gråsvarta knapparna med små ljusreflektioner i sig. 

Den verkade lite liten men när den var färdigblockad hade den växt och passar nu utmärkt. 

Ola myser i sin nya cardigan.

Postgarn!

Kommer ni ihåg mitt desperata garnköp för att lindra besvikelsen i att inte kunna åka på Sy mässan. Paketet har kommit fram! 

Oj, vilka fina garner, jag är omåttligt nöjd, några av de finaste sockgarner jag har sett faktiskt, i alla fall i kategorin "inte handfärgat". Jag ser redan framför mig vilka underbara sockar som kommer att skapas i framtiden. 

Frost är väldigt behagligt att sticka i, lite sticksigt och lite tunt men jämt och pålitligt med vackra färger. 

Jag provade en annan garnaffär den här gången Violas Garn och Handarbeten i Göteborg, de får bra betyg av mig, inget att anmärka på, ganska snabb leverans. 

Det blåröda har snabbt blivit en stark favorit. :) 

Ny blogg.. Igen

Nu har jag startat en ny blogg igen, min tredje... eller officiellt min femte men det talar vi inte om. :) Jag har känt min lite splittrad i mitt bloggande eftersom allt om stickning hamnar här och allt det konstnärliga hamnar i min andra blogg "Frida Working...". Inte nog med det, det blir ett stort glapp också när man vill skriva om all snö på gården och nymålade husnummer, vart ska det höra hemma. Jo, det kommer att höra hemma på DollyBob, allt kommer att höra hemma på DollyBob, på engelska. Jag kommer naturligtvis att fortsätta blogga om stickning på svenska här, och på engelska på DollyBob, Frida Working... kommer att bli mer ett sätt att visa i bild vad jag jobbar på när det gäller det konstnärliga.

Så ta en titt på DollyBob och bokmärk sidan, för nu måste du läsa den också! :)

Barnraising Quilt

Jag fick ju det där paketet nyligen med massa små sockgarnssnuttar, och detta är vad jag primärt hade tänkt ha dem till, de räcker till ett par små knasiga sockar också, men jag gör en sådan här ruta av varje färg. Alla mina sockgarnsrester hamnar här.

Det kommer att behövas 42 rutor sammanlagt och jag är inte riktigt där ännu, men med mitt garnshopping behov kommer det inte att ta lång tid. Som ni ser i inlägget nedan är det redan mer sockgarn på väg. Men till mitt försvar så använder jag allt garn jag köper, de flesta nystanen blir inte liggande länge och jag kommer fram till alla förr eller senare.
Utan inbördes ordning: Pappas mössa, Hannahs sockar, Ulla-Britts handskar, benvärmarna, garnet jag färgade med KoolAid, sockarna jag rev upp, sockarna jag rev upp och färgade om, slipsen, Olas sockar, Helenas sockar, pappas sockar, mina sockar, diverse Noro snuttar, mm, mm, mm. Med glädje. :)

Swedish Fish Socks, för att vädret är som det är

Som en desperat reaktion på att vi blev ofrivilligt insnöade och inte säkert kunde köra till Sy Mässan, köpte jag massa sockgarner över internet (från Göteborg, ironiskt (för det är där jag kommer ifrån, men bor numera i Stockholm)), och ett mönster på Ravelry "Swedish Fish Socks" (också ironiskt), och nu känns det lite bättre!

Mammas julklappsscarf

På mammas formulär var det ifyllt scarf på objekt och modigt nog "Fridas val" på färg. Jag har haft ett scarf mönster i tankarna länge, jag har sett massvis med exemplar på Ravelry, och jag har längtat efter att få prova. Mönstret heter Clapotis, och man formar diagonala ränder / håligheter genom att medvetet tappa eller släppa maskor. Detta gör att den draperar sig väldigt intressant över axlarna. Detta var ett utmärkt tillfälle att göra en "clapotis".

Eftersom det stod att jag fick välja vilket garn jag ville så valde jag ett i ganska starka färger, Sea Silk från Handmaiden. Det består av silke och något de kallar Sea Cell, vilket vid närmare efterforskning visar sig vara sjögräs. Och om man stoppar näsan i garnet så märket man helt klart en svag doft av sushi, och ännu värre när den är blöt kan jag meddela. Inte obehagligt snarare karaktärsgivande. :)
Medan man stickar så krullar den ihop sig något förskräckligt så det går inte riktigt att se vad man har åstadkommit förr än man har tvättat och "blockat". Jag skulle helt klart kunna tänka mig att göra en till mig själv också.

Pappas julklappsmössa

I julklapp fick mamma och pappa ett litet formulär, där de fick fylla i vad för stickat objekt de ville ha, för att sedan posta det till mig för kärleksfull tillverkning. De kunde fylla i vad för sak de ville ha, mössa, vantar, scarf eller liknande och så kunde de fylla i struktur och färg på garnet, t.ex. röd och randigt. Om de ville vara modiga fans också "Fridas val" i färgkategorin.

Här är pappas julklappsmössa.

Pappa skickade in sitt formulär med kryss på mössa och i färgvalet melerat och svart-grått. Jag har valt det färggladaste garnet jag kunde hitta som fortfarande kunde passa in i kategorin svart-grått. :) Det är Colinette, Jitterbug i 100% merino ull, så att det ska vara mjukt om öronen och inte stickas i pannan. När jag letade efter passande mönster, jag ville ha öronlappar, så hittade jag en väldigt användbar sida som, kalkylerat på sticktäthet och huvudstorlek, genererar ett mönster (på just en sådan här mössa) för att passa perfekt för just ditt garn och huvud. Vill du testa, det är verkligen en varm och väldigt fin mössa, så finns mönstret här. Mössan stickas dubbelt över pannan och öronen och blir väldigt varm och gossig.
Mössan testkörs här av min man Ola. Han har fått en egen rosa mössa så han är inte väldigt avundsjuk.