Jag började med att vira garnet runt två stolar för att få en riktigt lång härva som jag sedan kunde färga två "hörn" av, eftersom jag ville ha ganska stora partier färg så det skulle bli randigt när jag sedan stickar.
Sedan skulle garnet ligga i blöt en stund för att bli av med all luft, tydligen så ska fägen bli jämnare då.
Jag använde apelsin och citronlime "smak" för att få orange och grönt, jag måste säga att det luktade jätteäckligt kan verkligen inte tänka mig vem som skulle vilja dricka det. I varje påse som är ca 6x4 cm så är det pulver nog för två liter dricka, en påse är lagom till 25 gram garn, läste jag mig till.
Apelsin pulvret utblandat med lite vatten.
Citron/Lime pulvret utblandat med lite vatten.
Sedan skulle burkarna ner i en gryta, färgen fäst genom ett vattenbad, i det här fallet, går bra i micron också, men det blir ett senare test.
Garnet i burkarna som jag fyllde upp med vatten, om jag skulle göra det igen skulle jag blanda ut pulvret med mer vatten innan jag la i garnet. Det blev en mer koncentrerad färg i botten, som facktiskt var ganska fin, det blir lite melerat. Sedan hällde jag vatten i grytan och lät det koka upp, sedan stängde jag av och lät det stå tills det hade svalnat av.
Här har jag plockat upp garnet och det ligger och svalnar innan jag ska sköja det. Man vill att ganret ska vara kallt och sedan sköljer man med kallt vatten, chockar man ull med stora temperatur skillnader så kan det filta sig.
Det oranga går i lite gula till mer aprikosa toner.
Det gröna höll sig i samma färgskala men med olika itensitet.
Här hänger det och torkar i badrummet efter sköjning. Orange, vitt, grönt och vitt igen.
Ett färdigt nystan! Det luktar fortfarande svagt fruktigt men det avtar mer och mer.
Jag rekomenderar verkligen det här, det var jätteroligt, och jag kommer defenitivt att prova igen. Har man inte Kool Aid så skulle jag kunna tro att det kan funka rätt så bra med vanlig karamellfärg, men det är inget jag vet någonting om.
Det var ju bara en fråga om tid innan stickandet och mitt konstnärliga arbete skulle flyta samman. Jag har velat använda min inspiration och sticka bilderna jag har i huvudet ganska länge nu. 
I födelsedagspresent fick jag en underbar liten japansk maskin som gör underbart fina nystan. Jag hade blivit lite trött på att vira klumpiga nystan för hand, som inte verkade vara särskiltbra för garnet heller, och Ola, min man, började bli väldigt trött på att hålla härvorna medan jag virade också. Så han köpte den här söta saken till mig, om man använder den tillsammans med en sådan där traditionell "härvhållare" (jag vet inte vad de kallas) i trä så går arbetet så mycket fortare och blir så mycket finare. Det blir fantastiska små nystan (se projekt nedan) som man tar garnet inifrån ur, och medans man stickar så står de alldeles still, till skillnad från de gamla som rullade runt på golvet och samlade damm. Jag har med glädje vevat upp alla garner i min garnlåda till sådana här fina nysan som också är stapelbara. 
Mysstund med stickning på Tallås´enorma balkong i eftermiddagssolen. Trots krasslighet var det ljuvligt skönt.
Det går bra änsålänge med wisp nummer två. Garnet ser grått ut på bilden, men tittar man riktigt noga så är det hoptvinnat av duvblått, gräddgult och naturlin...
Jag har ingen stickfåtölj eller annan bra plats att vara på, förutom min madrass på golvet. Siri ligger i våningssängens underslaf och till en början låg jag ovanpå men vår säng är så svajig och ostabil att vi var rädda att den skulle braka ihop och om inte det så vaknade Siri varje gång jag vände på mig i de livliga drömmar teaterläraren utlovat som en produkt av träningen. Nu sover jag alltså - och stickar, på golvet.
Den här bor i Casablanca och har inte riktigt lika fint, färgglatt skal som Sheldon. Men uppbyggnaden av det här skalet är avancerat ändà. Jag försökte rita av det häromdagen.
