Sheldon Sköldpaddan

Det här är Sheldon, han bor numera hos Conrad och är antagligen omdöpt. 

Det är roligt att göra något litet men komplicerat. Jag hade aldrig provat ett sådant mönster som är på skalet tidigare, "sliped stitch" på engelska och runt kanten är det  en "i cord" jag stickar mest engelska mönster så jag vet inte hur de beskrivs på svenska. Kroppen och skalet stickas separat så han kan ta av sig skalet som en liten väst, väldigt lekvänligt. 

Underliga sockar

Det här är ett väldigt underligt sätt att bygga upp ett par sockar på. Man stickar ruta för ruta en och  en, vilket resulterar i att mönstret på garnet har helt andra saker för sig än om man skulle ha slätstickat fram och tillbaka eller runt runt. Det är väldigt behagligt dock, det är ingen stress, man kan göra bara en ruta om man vill. Jag har inte kommit till hälen ännu som man kan se, så jag vet inte riktigt hur det kommer att fungera, men mönstret har varit lättläst än så länge så det ska nog gå bra. Det är ett gratis Dropsmönster, Domino. 

Färga med Kool Aid

En amerikansk vän har varit snäll nog att skicka massa paket med Kool Aid (en sliskig amerikansk barndryck) till mig så att jag kan testa att färga garn själv. Det är ett enkelt och giftfritt sätt att färga själv och det ska fungera väldigt bra tydligen, några minuter i micron så ska värmen göra att färgen fäster och sitter kvar. Jag är väldigt nyfiken på att prova och om man googlar efter färgning och kool aid så ser man att det är en rätt så vedertagen teknik och det finns många tipps på hur man ska göra för att lyckas, och så kan man se hur de olika färgerna/smakerna ser ut på garnet sedan också. Jag återkommer när jag har testat så får vi ser hur det gick.

Garnet som ska färgas, ull från svenska får. Det fungerar bara med "djurfiber", bomull och syntet fungerar altså inte.

Här är "Knittys" färgtester, det blir riktigt fina färger och man kan naturligtvis ta starkare eller svagare dos eller blanda färger också.

Borttappad stickning!!!

Jag hade en vision om hur jag skulle sticka och sticka paa min fishnet lace-sjal paa alla taagresor och bussresor genom Europa och Marocko. Jag skulle fotografera den paa en massa exotiska platser, i storstàder, paa strand, i ôken, skog och berg och den skulle bli làngre och làngre fôr varje bild.

Vad hànder???
Jo, den lilla plastpaasen fran designtorget med stickning, ljusblaa garn och tillhôrande regnbaagsloop fôljde inte med nàr jag gick av taaget i Casablanca. Den maaste ha ramlat ur mitt ôverfulla handbagage under sàtet och blev ensam kvar. Sedan kom det fôrmodligen naagon och stàdade bort den till naagon soptunna.

Jag sôrjer den saa... Ingen stickning, inga sôta regnbaagsstickor, ingen Wisp-sjal, inga exotiska stickbilder... Den àr nog i stickhimlen nu och njuter av ambitôsa stickande hànder som bara stickar och stickar utan avbrott och inte làmnar den ensam i plastpaasar pa smutsiga taaggolv i fràmmande land. Jag hoppas att den har det bra, dàr den àr nu.

Det blir ju lite svaart att skriva blogginlàgg nu, àven nàr jag anvànder en dator daa och daa - utan stickning!
Men, men, det finns mer i vàrlden att àgna sig aat som tur àr och nàr jag kommer hem igen finns nog affàrer kvar, med regnbaagsloopar och vackra garner och en och annan stund fôr stickning blir det nog tid fôr.

Två regnbågsvantar!

Nu är äntligen båda vantarna klara! Jag är mycket nöjd men det ska bli väldigt skönt att bara sticka med ett garn i nästa projekt. De är ganska små och smala men jag har små händer så det gör ingenting. Jag stickade med rundstickor nr2 men när jag stickar upp resten av garnet (jag vet inte riktigt var jag ska göra med resten, men det verkr som om noro garn lämpar sig oändligt bra för entrelac så jag får väll lära mig det antar jag) så kommer jag nog att använda 2,5 eller 3. Helt underbart garn!

Ovansidan

Undersidan

En Regnbågsvante!

En regnbågsvante är klar! Det går som sagt mycket långsamt, men det är roligt. Den vänstra kommer att bli i blålila färger.

Hej Gästskribenterna!

Nu när vi är en bloggare mindre så vore det extra roligt om någon av er gästskribenter ville göra ett inlägg. Kan handla om nästan vad som helst, bara lite garnrelaterat kankse, ett poem eller bara en bild. 

Pigga upp "sticka utan fika" bloggen och skriv ett inlägg! 

Tack Tack

Ledsen vante

Jag provar att blogga från mobilen. Det kan ju vara användbart, någon gång i framtiden. I alla fall hittade jag den här alldeles ensamma, tappade, jättefina, handstickade vanten. Det var väldigt fint blåmönstrat garn med lite glitter i. Det är nog någon ledsen, kallhandad person som saknar den.

Noro vantar

Lite smått komplicerat mönster, det går mycket mycket långsamt, men det är bara bra, det är dyrt att sticka för fort. 

Det är roligt att se hur det långsamt byggs upp och byter färg av sig självt. 

Höststickning till bror

I höstas virkade jag en mössa till Simon, lillebror . Han valde färger och design själv och det gick så himla lätt, bara att virka runt, runt och så fick han prova den då och då. Det tog en kväll ungefär om jag inte minns fel. Simon blev glad och beställde ett par vantar också.

Jag hade aldrig stickat ett par vantar innan och tyckte det var dags att göra det. Jag kanske inte behöver nämna att det var MYCKET svårare än att virka en mössa. Jag letade runt på stan efter garn i senapsgult och brunt, som Simon ville ha. När jag hittat blev de liggande i soffan tills Simon kom på besök och såg dem: perfekt färger! tyckte han, och då var det ju bara att sätta igång.

Jag hade strumpstickor i metall strl 4 och i plast strl 5 (tror jag, de har inga siffror på sig) och eftersom de tyngre metallstickorna ramlade ur maskorna hela tiden, jag stickade rätt löst och garnet var halt, så det var inte så kul på spårvagnen t.ex. och blev det helt enkelt 5orna. De var ju i största laget märkte jag senare men, men...
Det tog så himla lång tid! och var riktigt svårt. Jag klurade mycket på tummen och frågade Mia som är syslöjdslärare på Grenkvistskolan. Hon försökte förklara vid lunchen kommer jag ihåg och jag sa Mhm och Jaha och gick hem och testade och testade.
Sedan hade jag svårt att avsluta när de såg ut att vara lagom stora, de blev jääääättte långa och fyrkantiga längst fram så jag fick maska av tusen går innan det blev bra. Mia såg vantarna (i det långa fyrkantiga stadiet) och sa: Du gör långa, smala vantar precis som min dotter -det måste vara en generationsfråga! (Dottern är så när som på någon vecka lika gammal som jag.) Rätt intressant, vid närmare eftertanke gör min mormor t.ex. mycket bredare vantar.

De blev klara lagom till jul och en bra julklapp tyckte jag. Det var ju rätt många trådar att färsta med alla ränder och jag visste ingenting om att fästa trådar så jag knöt ihop lite här och där som jag tyckte. Så...

- Första gången Simon använde vantarna började det lossna, förste lite, sedan mer och mer på alla ställen jag fäst. Jag beordrade honom genast att ta av sig vantarna. Mamma fick förklara hur man BÖR fästa garnändar i stickning. Det gick dessvärre inte att genomföra eftersom jag redan klippt av garnet alldetes för nära mina egna fästen. Istället använde jag sytråd och liten nål och sydde ihop alla fästen. Så vitt jag vet håller det än. Däremot känner man små hårda knutar på insidan av vantarna när man har dem på sig, men Simon är snäll och använder dem ändå ibland.

Noro garn

Jag har lyxat till det lite och inhandlat det här underbara, dyra och färgsprakande japanska garnet. Jag har hört massa bra om det, men sakerna som stickas har en tendens att vara lite för färggranna, så jag har tänkt lätta upp det med vitt. Färgerna är helt fantastiska dock, så starka och klara, jag valde ett regnbågigt med många färger, men inget beige, brunt eller svart. Det blir vantar, det är vinter fortfarande, snöiga regnbågsvantar.

Shooting Stockings

Mina fina komplicerade gröna sockar är färdiga! Jag är riktigt nöjd, det var som sagt ett lite mer komplicerat mönster än vad jag är van vid, men inte mer än att det var lite knepigt. De är roligt att lära sig någonting nytt. 

De är formade efter benet vilket är bra eftersom de är lite längre, och slätstickade under foten så att det blir bekvämt att gå på. 

Mönstret är på sex maskor och upprepar sig över hela sockan så det är lätt att komma ihåg. Det gör också att sockan blir väldigt varm. Och lite stickig, men jag har läst att man kan tvätta dem med lite balsam så ska stickigheten försvinna, det får jag testa. 

Jag var rädd att mönstret på sockan skulle försvinna i mönstret på garnet men det verkar fungera någorlunda i alla fall. 

Det är faktiskt en enorm skillnad att ha på sig sockar stickade med ett tunt garn än ett lite tjockare, mycket behagligare och mindre klumpigt. 

Garnet räkte presis inte och ena sockan har en grå tå, men det får jag leva med. Annars är jag nöjd. 

Min egen wisp

Nu har jag börjat på min egen Wisp! Äntligen! Det är fint med trästickorna till garnet men de är lite klumpiga. Jag testade att vässa den ena i pennvässare vilket inte var någon hit alls eftersom den blev lite frasig och garnet fastnade och "hakade upp sig". Så nu har jag bytt till loopen istället. Och sen till mindre loopstickor. Sedan bilden togs har jag stickat lite till (ca 1 dm) och redan gjort en massa fel så jag fortsätter tills jag får kläm på det, har jag tänkt. Då börjar jag om från början och det kommer bli jätte fint! Det verkar mycket vanskligt att tappa maskor med det här mönstret, det reder jag aldrig ut! eller att rätta till små fel som blivit ett par rader ner. Läskigt! Men i övrigt uppfyller det här projektet alla kriterier, lätt garn, inte allt för skrymmande, inte för varmt - och det tar en evinnerlig tid att få det färdigt! Perfekt för marockoresan. Dessutom är jag tillräckligt motiverad och förväntansfull inför slutresultatet för att orka fortsätta.

Två gröna vantar

Klara och invigda. Lite trånga men jag tror att de töjer sig. När jag har rest klart och blivit rik ska jag köpa hela kitet med loopstickor så att jag kan byta till en storlek mindre för resåren.

Två sockar samtidigt

Jag provade det här med att sticka två sockar samtidigt på en rundsticka, när jag skulle förlänga mudden på ett par gammla raggsockar. 

Det var bara jobbigt! Ok, att men vet att det blir exakt lika på båda sockarna, men det är en liten tröst när man spenderar hälften av tiden med att vända, byta garn, se till så att allt stannar där det ska och trassla ut garnen från varandra. Det blir alldrig något flyt i stickningen, jag plockade isär dem igen. 

Förövrigt, är det inte lite av charmen med sockar att det är två och att de kanske inte är helt identiska.  Jag kan inte säga att jag rekomenderar metoden. 

Ljuvliga garn

För någon vecka sedan var jag inne på 2knit i Olskroken för att köpa loopstickor i mindre storlek och garn till sommarsjal. Jag letade runt länge och väl och konfererade med tjejen som jobbade där. Hon fick leta upp min sida på Ravelry på sin dator så att jag skulle kunna visa henne bilden på Wispen (som finns här längre ner på sidan också) och förstå vad jag ville ha. Det blå är strumpgarn som innehåller bambu, som jag troligvis använder, men jag kunde inte släppa lingarnet heller. Kanske blir det två sjalar. Men det är bara ett nystan som får följa med till Marocko.

Gröna vantar

Nu har jag börjat sticka på vantar, till mig själv. Det är så mycket lättare än första försöket (som jag också fotat nu och lägger upp bilder på snart). Dessutom har jag köpt stickor i mindre storlek som passar bättre till det här garnet.

Färdiga yllesockar

Jag upptäckte att bästa sättet att bli klar med raggsockarna varken var genom telepati eller att låta dem sticka sig själva. Så jag testade att ta stickor i händerna istället och vips var de klara. De töjer sig lätt dock så ska tvätta ihop dem tänkte jag. Annars är de väldigt varma och bra! Resåren är för stor men jag har inga stickor att byta med så om jag orkar ska jag sy i tunna resårband istället.


Det gulbeiga garnet var mest med som utfyllnad eftersom att jag var rädd att det andra inte skulle räcka. Hade inte tänkt på att det hade olika nyanser så nu är det mycket starkare gult på ena sockan. Det får jag leva med.

Tröjmord - del 4, sista delen.

Shooting stockings

Nu har jag börjat på ett litet, litet projekt, med tunt, tunt garn och små, små stickor. Så känns det i alla fall efter att ha stickat en tröja på 6mm stickor. De här är ett par (eller kommer att bli) Gentelmans Shooting Stockings, som stickas på 2mm rundsticka, med loopmetoden förstås, nu stickar jag allt med den. Än så länge så är det väldigt mycket lättare än att sticka på strumpstickor, men jag har inte kommit till hälen ännu. Det kommer ett lite mer kompicerat mönster sedan efter mudden som jag ser fram emot, det var dax att höja ribban lite när det gäller sockar.