Lila Walkers

Ännu ett par "Jaywalkers" färdiga. De här är till Ola, som har 46 i skostorlek, det är mycket socka att sticka. Han kan aldrig få långa sockar, för då räcker inte garnet, i de här är det nästan exakt 50 gram garn per socka. Det är Gjestals Frost, inte det mjukaste garnet kan man ju säga, men med starka vackra färger. Nu tror jag att jag är klar med det här mönstret för ett tag, efter att ha stickart fyra på raken.

Stickad reklam

Barnväst

Det här är min systerson Conrads födelsedags presents väst. Det är hans födelsedag i dag så nu kan jag visa den utan att förstöra överraskningen. Grattis på födelsedagen! Min syster sa att den passade och att han undrade om jag skulle komma på kalaset. Det skulle jag ju gärna men jag är i Stockholm och de är i Göteborg. 

Jag stickade den nästan i blindo, jag hade bara några mått och ett väldigt dåligt mönster. Jag var tvungen att sticka storleken för en 10 åring för att få tillräckliga mått för en 6 åring, något var helt klart knasig med det mönstret. Den är stickad i Rowan Felted Tweed Aran, ett väldigt trevligt garn, vackra färger och det går att tvätta i maskinen, viktigt när det gäller barnkläder. Det är roligt att sticka så här små saker, det blir så bra så fort. 

Ny design

Jag tyckte det var dags att byta design här. Nu har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag skulle vilja ha istället och så ska ju Frida också gilla utseendet. Så det kommer nog att vara lite kameleontigt här ett tag framöver.

Färdiga Jaywalkers

Nu är mina Jaywalkers färdiga, väldigt trevligt mönster måste jag säga. Det är gratis så jag tycker alla ska prova, det är komplicerat nog för att hålla intresset uppe men inte så komplicerat så att det blir envetet. Det är i alla fall första gången jag gör ett par sockar där ränderna matchar, det brukar jag aldrig ha tålamod till, men jag gillar också att se hur olika sockorna blir. Med det här garnet som har så långa jämna ränder så tyckte jag att det nog skulle bli snyggast och inte så särskilt svårt. Det blev bra, de är väldigt lika i storleken. Fantastiskt garn också, Gepard Garn, Strong Art, kan jag verkligen rekommendera, mjukt och skönt att sticka med, och vackra färger. 

Jag har till och med börjat på ett andra par, till Ola, Purple walkers. 

Min omtjatade WISP

Jag kan inte förstå att jag inte fotat den här förrän nu. Jag höll på med den i somras och blev väl klar framåt hösten. Det har varit lite för kallt för att använda den men jag hoppas ha den nu i vår. Jag är grymt nöjd med fishnet lace-stickningen (så heter visst den här typen av håligheter) och jag gillar att det är knappar i ena kortsidan. Kom ihåg att jag fick räkna om flera gånger innan knapphålen blev rätt i antal och i avstånd. Tror också att jag lyckades glömma bort hur många knappar jag köpt. Jag hade velat ha den lite bredare och kanske även längre. Formatet känns lite svåranvändbart. Men så följde jag heller inte mönstret så jag får nog skylla mig själv.
























Här finns mönstret förresten. Men bilderna som gjorde mig förälskad finns här på Ravelry. De bilderna kommer från en blogg som heter Through the loops där det ibland finns riktigt fina grejer, särskilt när den här kvinnans fotogeniska barn poserar med alstren.

























Jag har stickat i ett sockgarn som var väldigt behagligt och jag gillar meleringen med färgnyanser som ligger nära varandra. Nästa gång ska jag dock använda något styvare, grövre garn som inte drar ihop sig och blir skrynkligt lika lätt när man använder det.

Det här wisp-projektet har följt mig under många månader innan det blev klart. Man kan läsa om det i tidigare inlägg här på Sticka utan fika. Här, här, här, här och här.

En, socka

Jag började på Jaywalker mönster, jag gillar det verkligen, det passar det här garnet som har så breda ränder. Det blir inte så stretchigt så man får se till att verkligen sticka rätt storlek, mina passar som om de vore figur sydda (stickade). En till bara, men det blir säkert fler, kanske lila till Ola. 

Fler rutor

Lite fler rutor till min Barn-raising quilt, stickad från rester av sockgarner. I den randiga är det samma garn som i mina handskar, garnet i den turkosa och den lila rutan är från ett garnbyte och den oranga är samma som i Hannas sockar. Jag tycker verkligen om den oranga färgen, den hette "yaffa", en perfekt orange.

Regngarn

Jag hade ett nystan för lite till ett viktigt projekt men jag hittade det här i affären också, som jag unnade mig. Det här är en ovanligt färgkombination som jag föll för, den är lite dov för min smak men fungerar förvånansvärt bra. Den får mig att tänka på varmt regn, väldigt mjukt är det också. Jag tänkte att jag kanske skulle göra ett par "Jaywalkers", ett sockmönster som gör randiga garner till zick-zackiga.

Vårvantar

Jag hittade det här garnet på Symässan i höstas och jag bara älskar färgen. Ja, jag är barnsligt förtjust i färg, kan ha att göra med att jag gick klädd i bara svart flera år. Färg är liv, positivitet, använd mer färg folk! 

I alla fall så ville jag göra nått till mig själv med det här garnet, och vad passar bättre än ett par vantar där färgerna kan få komma till sin rätt och knasa till sig över fingrarna. 

Vårvantar! (Kan vi bara få lite vår också då.)

Daybreak

Jag fick några nystan av det jättefina garnet Drops Alpaca i julklapp, och tänkte jag skulle ta chansen att inte bara göra nått fint till mig utan att prova "the Daybreak". Det är ett vackert mönster, väldigt välskrivet, av Stephen West. En underlig sak med det här mönstret är att jag kollar upp det på Ravely, för att se vad folk har gjort av det, så är alla scarfer jättefina, allihopa! Oftast så finns det alltid några med konstiga färgkombinationer och som kanske är lite dåligt utförda, men de här är alla vackra, jag var tvungen att prova. 

Scarfen är väldigt skulptural och taktil, den startar i det ljusa och blir sedan mörkare och mörkare men behåller de ljusa slingorna, sedan i det mörka så behålls ränderna i strukturen i stället för i färgen. 

Det var rätt svårt att blocka den eftersom den inte är triangelformad utan en knasig halvcirkel, som dock ligger jättefint över axlarna.

Fridas garn har blivit till raggsocksjulklapp

Jag fick ett vackert garnnystan på posten av Frida för ett bra tag sedan. Hon har färgat det själv med saft! :-) Med i paketet fanns ett mönster till ett par raggsockar utan skaft. Både garn och mönster fick ligga och vänta ett tag på att mina andra stickprojekt skulle slutföras och ny inspiration komma sipprande. Men i höstas var det dags! Mönstret var på engelska och jag tog det som en utmaning då jag i vanliga fall knappt rår på några svenska mönster. Men det var faktiskt väldigt lättförståeligt och bra!

















Framåt jul var sockarna klara men de var en aning för små till mig. Då kom jag på att de skulle bli en perfekt julklapp till min lillasyster. Och det blev de. Hon blev jätteglad och de passade precis!






















För inte så längesen fick jag ett ledset mail från henne. Hon måste ha använt sockarna flitigt för det har redan gått hål på ena hälen. Ett stort -bortom lagning - vad jag förstår. Kanske kan jag sticka ett par nya med någon slags sula på till henne.

Randiga knästrumpor

Jag har äntligen tagit allt mitt överblivna Norogarn och gjort ränder, ränder som blir så bra med Noro. Det har blivit knästrumpor som till och med, efter lite modifierande av mönstret, når upp till mina knän. Ränderna går över tre rader och till och med tån och hälen är randig. Här finns mönstret, skrivet av Diana Parrington. 

De här ska jag ha i gummistövlarna när jag påtar runt i trädgården i vår. 

Sofias garnförälskelse nr 2

För några veckor sedan besökte jag Garnverket, en garnbutik på Kungsholmen här i Stockholm. Jag begravde nästan genast fingrarna i detta fantastiska garn, ett handfärgat ullgarn från Uruguay för 169 kr/hg. Det skulle dröja tills idag innan jag äntligen inhandlade det, och faktum är att jag är ganska säker på att det är samma nystan jag blev kär i sist. Tillverkarens hemsida visar en rad färgvarianter, även hur färgen ser ut i slätstickning och förstås massa andra fina garner.

Jag vill nu ha ett projekt att växla mitt sjalprojekt med, kanske en liten fuskpolo eller basker. Eftersom jag (tyvärr) bara blev kär i ett av nystanen har jag inte så mycket svängrum. Detta tål att funderas på.

I jakt på fler nystan av mitt kära garn från Coats hamnade jag idag på Wincents Garner och Broderier på Norrtullsgatan, strax efter att ha varit på Ljungqvist garn där jag inhandlat en virknål att plocka upp maskor med. På Norrtullsgatan klev jag in i en fantastiskt vacker butik som faktiskt hade garnet från Coats inne, men inte rätt färg. Där fick jag se ett nystan Colorscape från Rowan designat av Kaffe Fassett.
249 kr/hg kändes sådär, men återigen: Färgen!! Det var som att alla min barndoms My little ponies var representerade. Helt fantastiskt.
Vi får se. Jag måste ju ändå gå tillbaka för att köpa mer sjalgarn.

I gott sällskap

Med stickning kommer uppsluppna umgängesformer. Det är som att jag nu har tillträde till en värld jag förut inte kände till. Tillsammans med Erik och Elin ägnade jag en hel kväll åt detta fantastiska tidsfördriv. Elin gillar att sticka raggsockor. Erik gillar att sticka i vansinnig hastighet med tjocka garner och tjocka stickor. Själv ägnar jag ungefär 25 minuter åt varje varv.

Sofias garnförälskelse nr 1

När jag var i Helsingfors i höstas köpte jag mitt livs första garn.
Färgen fick mig på fall, den skiftar från ljust varmgrön till mörkt grön med vackra lila toner emellanåt. Jag blev verkligen förtjust.
Redan innan jag lämnat affären började jag fundera på om jag kanske skulle kunna få min kära pojkvän att sticka något åt mig.
Att jag skulle sticka själv var en ganska absurd tanke.
Jag hade ju försökt förr, och se hur det gick!

Det är ett tunt garn (i 70% ull och resten syntet) från Coats vid namn Regia Hand-dye Effect. På tillverkarens hemsida finns en hel del bilder. Det verkar vara populärt att sticka strumpor i detta garn eftersom färgningen gör dem trevligt randiga.

Jag har dock valt att försöka mig på ett sjalprojekt. Tänker mig en kvadratiskt slätstickad modell, har hittills bara stickat 10 varv = ca 6 cm långt, skulle tro att antalet upplagda maskor gör den ca 85 cm lång/bred. Stickar fram och tillbaka på en 5 mm rundsticka.
Ett evighetsprojekt med andra ord. Jag ser framemot att följa färgernas skiftningar under arbetets gång och hoppas att jag får tag på fler nystan...

När Sofia lärde sig sticka...

Jag har länge tillhört skaran som inte stickar.
Första gången jag försökte lära mig var på ett mysigt bokkafé vid Odenplan i Stockholm. Detta var i gymnasiet, vi lyssnade på Tracy Chapman, drack te och pratade politik.
Tålamodet (med stickandet) tröt när de aviga maskorna kom med i bilden och trots mina storstilade planer på en halsduk randig som ett övergångsställe, som skulle vara lång nog att rulla ut över gatan när man ville gå över, så lärde jag mig aldrig riktigt.
Sedan dess har jag sytt lite grann, broderat en del, och utbildat mig till silversmed. Jag har sneglat lite på virkning, det verkar lite lättare med bara en pinne att hålla reda på, men inte heller det har jag tagit tag i.

Så en dag i skolan (Konstfack) för några veckor sedan när jag hade besökt garnförrådet inne på textil och fått med mig massa fint därifrån slet jag tag i en kamrat efter att ha försett mig med en annan kamrats 4mm stickor, och bad: Lär mig!

Det var som att behovet hade dämts upp under så lång tid att det inte fanns någon återvändo. Resultatet blev en liten röd experimentbit där man ganska tydligt kan följa min utveckling, som en liten historia. Det känns redan som så länge sedan jag höll sådär krampaktigt i stickorna, när jag bara stickade hårdare och hårdare för varje varv. Eller som när jag upptäckte att man kan tappa maskor, något jag nu är medveten om och råkar ut för mest hela tiden.