Sjalar

Man kan aldrig ha för många sjalar, de här är stickade från kant till kant. Man ökar varje rätt varv tills den är bred nog, sedan minskar man varje rätt varv, då behöver man aldrig ha alla maskorna på stickan samtidigt. Mycket praktiskt men på mina blir den ena snibben alltid större än den andra, underligt. 

Den lila sjalen är stickad av ett helt fantastiskt handfärgat garn, hur mjukt och tunt som helst. Jag virkade en kant på den för den rullade upp sig galet mycket. Den undre med det vågade fransvalet :) är drops alpacka, den blev väldigt lätt och skön men ändå varm.

Några raggsockar

Tänkte jag skulle visa några sockar jag har stickat. Lina, hoppas du får lite inspiration. Jag älskar de här garnerna som mönstrar sig själva, man vet aldrig riktigt hur det kommer att bli.

mera sockar

Raggsocka nummer två. Den här ska få en kompis hade jag tänkt. Det verkar till och med som att den blir i min storlek. Tog lite hjälp av olika mönster för att komma ihåg hur hälen fungerade annars stickar jag på känn och antecknar lite så att nästa ska bli likadan. Jag stickar väldigt löst har jag märkt. Första gången jag lärde mig sticka, i mellanstadieåldern så blev det alltid för hårt. Jag har tränat bort det lite väl effektivt verkar det som.

Och ja, fabulous loopsticka!!!

Community

Jag gick nyligen med i Ravelry (jag la till sidan bland länkarna), en stick-community, amerikansk antar jag att den är. Men man kunde minsann inte gå med hur som helst, man fick ansöka om att få en inbjudan och det skulle ta fyra dagar, det tog sex dagar, och jag var ytterst förväntasfull när jag änligen fick gå med. Jag hade antagit att det var ett ställe man kunde hitta lite nya mönster och titta på bilder av knasiga människors hemmastickade katttröjor och liknande. Jag hade på sätt och vis rätt, det är mycket knasiga människor (läs härliga) och dom har husdjur, men det är en enorm community så det finns plats för alla sorter. Det som jag inte förväntade mig var att det är väldigt organiserat, man kan lägga in en bild på en tröja och skriva vilket mönster man har använt och vilket garn och sedan kolla andras bilder av samma tröja eller se var andra har använt just det garnet till. Det är inte bara på engelska heller, det fanns massa svenskar och skandinaver, för att inte nämna resten av världen, och det gick att skriva om drops mönster och järbo garn. Jag blev väldigt positivt förvånad faktiskt. Det här är helt klart värt att kolla in, jag har sett min rosa tröja nedan i 100 olika varianter, stora, små och i massa olika färger. Underbart roligt! 

Magic loop!

Jag ville bara visa magic loop metoden, jättepraktiskt. I stället för strumpstickor så använder man en för lång rundsticka och låter ändarna loopa sig ut på sidorna. Så i stället för att hålla reda på fem stickor så behöver du bara en. På youtube kan man se filmer om hur man gör. Jag har helt gått över till att använda rundstickor till allting. De här är regnbågsfärgade, jättesläta, utbytbara trästickor, underbara.

Tröjmord - del 3

Nu börjar tröjan ta form här, halvägs ner över magen, blir lite kallt kanske...

Här har jag stickat färdigt mudden också, jag gillar att hon har så stora muddar i sina mönster, det gör att tröjorna sitter lite mer skräddat, inte så hängigt. Men, den är inte klar ännu så man vet aldrig hur det blir, fortfarande tämligen svårprovad. Den ser lite vingklippt ut så jag fortsätter med ärmarna.

Jag är besatt av raggsockar

Nu var det längesen jag skrev ett inlägg. Det beror på att jag varken haft tid eller inspiration att sticka något och då är det liksom svårt att veta vad man ska skriva på en stickblogg. Jag tar det som ett tecken på att jag har ett liv. Men nu har jag äntligen gjort klart the raggsocka som jag hållt på med i en evighet känns det som.

Jag orkar inte göra en till, det här garnet är så himla oinspirerande. (Det var det enda som fanns att få tag på kvällen då jag var tvungen att börja på en raggsocka efter att ha samlat mod i veckor.) Dessutom är den i storlek 44 eller så och den enda jag känner med så stora fötter är min morfar. Och han förtjänar något bättre än den här vinda, sneda sockan.
Men ÄNDÅ -min första raggsocka! Jag kunde! Med häl och allt. Den har ju formen av en fot i alla fall. Även om den liksom mina första vantar (de behöver f.ö. ett eget inlägg) först blev lång och smal och fyrkantig. Jag har inte förslutit tåöppningen än, kanske repar jag upp den och stickar två stycken i mindre storlek framöver. Då vill jag ha den mer kompakt - den är liksom för elastisk.

Jag ser det som en övning istället så att nästa försök går smidigare. Jag har redan börjat på en ny av restgarn i ull. Även denna gång utan att ha ett mönster, trots att jag hade bestämt mig för att jag skulle ha ett fungerande mönster att följa så att jag kanske skulle bli mer nöjd med resultatet. Men så satt jag på bussen och hade stickning och skrivbok i väskan. Jag var grymt sugen på att skriva (abstinenser efter två dagars uppehåll) men upptäckte till min förskräckelse att jag inte hade med mig någon penna! Ack och ve! Det var inget annat att göra än att påbörja stickningen.
Det tog hur lång tid som helst att lägga upp maskor för jag har tidigare gjort på fel sätt och just sett i en bok hur man egentligen ska göra. Mitt sätt funkar men det blir stabilare och snyggare på "rätt" sätt. Men nu kom jag inte ihåg hur man gjorde! Efter mycket trixande och diskret nyfikna blickar från mannen intill (jag undrade om han visste hur man lägger upp maskor), så fick jag till det. Efter tre varv så kom jag på att det var för många maskor och att jag dessutom glömt att börja med resårstickning.

I lördags var jag på akademibokhandeln och tittade efter Stefanie Japels bok som Frida tipsade om. Jag hittade den inte (kanske finns den bara på engelska och då är det ju svårt att hitta den på svenska hyllan). Däremot hittade jag en raggsocksbok som jag blev lite kär i. Tittade igenom olika modeller och läste på om hur man egentligen gör. Den var ganska lätt att förstå. Jag ska nog se om den finns på biblioteket först och främst. (Ekonomin tillåter inte bokköp en månad innan jag ska åka till Marocko.) Jag hittade däremot glutenfri kaka och väldigt gott te i bokfiket. Och vid bordet intill satt en mamma, dotter och pojkvän. Killen berättade kluriga gåtor (som var riktigt bra) utan att få något som helst gehör. Tjejen och mamman pratade bara om mat.

Idag var jag på kontaktimprovisation i Majorna, där jag bland annat träffade Anna från Vårdinge, totalt oväntat(!) och hon berättade att hon läser den här bloggen:-)
Men det jag skulle komma till var att när jag stod och väntade på att bli insläppt i huset, bland en massa främlingar (det var innan jag upptäckt Anna), så tänkte jag: Vilka sköna människor, jag behöver verkligen fler av den här sorten i mitt liv. Det kryllade av stickade mössor och färglada halsdukar. En tjej intill mig svarade sin kompis vad hon gjort under ledigheten: "Åh, cyklat och virkat lite". Bra tjej, tänkte.

Tröjmord - del 2

Jag tror att jag började och repade upp den här tröjan fyra gånger och testade tre olika mönster innan jag var nöjd. 

Först var det ett med flätor, men fula flätor, tantvarningsflätor, förövrigt såg det ut som om jag skulle få plats två gånger i den tröjan, och sedan var den ett enkelt mönster med knappar fram, som visade sig vara jättekompakt och jag hade fått gå med armarna rakt ut om jag hade stickat färdigt den tröjan. 

Det tredje mönstret men fjärde försöket var ett från boken "Fitted Knits" igen. De mönsterna vet jag att jag kan följa, det känns tryggt. Jag kommer att bli helt beroende av hennes mönster, jag kommer att sticka samma tröjor om och om igen i olika färger. 

Då stickar jag uppifrån och ner igen, oket är den roligaste biten tycker jag, men jag hoppas hålla intreset uppe hela tröjan. 

På det här mönstret görs raglanökningarna med ett stygn som gör ett litet hål, så det blir den här gulliga lilla spetsdetalgen, piffigt nu när det är en så kompakt färg.

Tröjmord - del 1

Garn är dyrt! Garn är jätte, jättedyrt! Väljer man mönster och garn själv så får man visserligen precis den tröja man vill ha, eller tror att man vill ha i alla fall (jag är inte designer). Men det blir definitivt inte billigare än att gå och handla en. 

Så, då har man en tröja i garderoben, som man inte använt på typ fyra år, är förstor och redan har börjat gå sönder. Det är klart jag repade upp den! Kill your darlings! (Jag hatar det uttrycket) Gratis garn!

Före: Så här var det den såg ut (för det gör den inte längre). Ganska fint garn, mest ull, lite tweed effekt.

Ärmen redan trasig, vem kan egentligen beskylla mig för tröjmord, den var ju redan sjuk.

Det blev fyra stora nysta, och några små med alla snoddar i, och miljontals små lila noppor från alla uppklippta stygn som sakta men säkert sprider sig över hela lägenheten. Stackars Otto.

Garnet blev väldigt krulligt dock, och knepigt att sticka med. Jag måste hålla i så hårt att jag bränner mig som syns nedan.

Men det börjar arta sig, det blir nog en tröja av det här igen.

Fortsättning följer.

Brandvarning

Jag bränner mig på det här garnet! Är det så det ska vara? Vad står man inte ut med för lite kravlös, kreativ syselsättning.

Benvärmare

Här är mina omtalade benvärmare. Mönstret är från Drops, efter tips från Linnea (om du läser det här Linnea skulle det vara jättekul att se hur dina såg ut igen).

De är ganska stora och väldigt tjocka och well varma. Inte en chans att man fryser om smalbenen!

Poängen med mönster

Tänk om jag hade varit en vanlig människa utan beskrivningsfobi och istället hittat rätt garn och stickor från början och lagt upp så många maskor som det stod i mönstret och följt intruktionerna. Då hade jag kanske vetat vad jag höll på med från början, och sluppit göra om så ofta. Eller också kommer jag när jag väl har gjort hundra misstag bli grym på freestyle-stickning.

Om jag hade varit en lite mer vanlig människa som kan följa intruktioner, så hade jag kanske även testat nya spännande recept och upptäckt nya maträtter. Istället för att spicy till allting enligt eget huvud halvvägs i receptet så att allting ändå smakar Lina tillslut. Jag hade kanske även sluppit sätta ihop ikeamöblerna två gånger, först utan (för det är ju så lätt och jag är ju så teknisk) och sedan med beskrivning (för det var visst nåt som inte stämde i alla fall). Och så hade mina förpackningar varit öppnade där det står riv här, eller dra ut fliken. (Nja, det sistnämnda är jag kanske inte så hopplös på eftersom jag även har en gnutta känsla för logik). Och när det gäller tekninska apparater som jag inte vet någonting om läser jag snällt i instruktionsboken, i alla fall en liten stund tills jag har fått styr på det viktigaste. Men annars skyller jag denna svaghet i min karaktär på ett kreativt sinnelag och en och annan uranusaspekt.

Raggsocka i nattetid

Jag måste sticka klart den där raggsockan så att jag har något att skriva om här, tänkte jag igårkväll. Så gick tiden och jag kom inte igång förrän efter midnatt. Jag hade suttit en annan natt och plötsligt förstått hur jag skulle göra hälen. Frida sa att hon njuter av att sticka häl, litet och komplicerat. Nja, tänkte jag, -men just så var det! Kände mig mycket stolt.

Nu provade jag alltså min raggsocka som bara hade tårna kvar och upptäckte att skaftet och hälen var alldeles för stora, det gör inte så mycket - bara att ge bort till någon som har större fötter än strl 37 och det hade jag ju redan märkt innan. Men så kände jag att mitt på foten så passade sockan alldeles utmärkt -nej! Då kommer den ju vara för liten för den framtida användaren. Vid närmare granskning så var det även något fel jag gjort några rader ner. Bara att repa upp alltså. Jag drog upp varv efter varv och plötsligt var hela hälen borta!!
Så det var inget annat att göra än att börja på en ny häl klockan ett på natten, läsa och läsa beskrivningar och omvandla mönstret så att jag skulle öka och minska lite mer prorortionerligt den här gången. Klockan blev två och halv tre och först vid tre låg jag i sängen. Men hälen blev fin! Eller, jag har inte vågat titta på den än idag, men jag somnade nöjd.

Första tröjan

Efter alla raggsockar och vantar som jag stickad som julklappar till familjen så tyckte jag att det var dax att börja på något lite större bara till mig. Jag hade länge tittat på mönsterna i Stefanie Japels bok "Fitted Knitts", de verkade väldigt lätta att förstå, hade tre olika svårighetsgrader och stickades uppifrån och ner på rundsticka. Jag valde en tröja på den enklaste svårighetsgraden, en som skulle vara lite användbar nu när det är så kallt. Då är det ju bara problemet med garnet då, det är en amerikansk bok och ett amerikanskt garn naturligtvis, säljs det på den engelska marknaden är det ganska lätt att hitta en internetaffär som har det inne, men det här gick inte att hitta så jag gick till min vanliga garnaffär i stället. Där hittade jag med lite hjälp ett garn som någorlunda stämde med stickfastheten, ett rosa (hjälp!) garn i organisk merino ull, hur mjukt som helst. Tröjan i boken var brun så det är ganska stor skillnad. När jag kom hem så stämde inte stickfastheten riktigt, men ganska nära så jag stickade en storlek större och hoppades på det bästa. Det gick ganska bra tycker jag, den blev lite liten, men det var väldigt lätt att följa mönstret. Med hjälp av att ribbningen börjar så tidigt så blir den ju automatiskt figurstickad också, och jag klarade av att göra raglan och sticka krage och allting! Vilken seger! Jag fick visserligen göra om avmaskningen på kragen, den blev så tight så jag fick kvävningskänslor så jag tog upp den och gjorde om. Men jag har stickat en hel tröja. Jag kan verkligen rekommendera boken "Fitted Knits" jättefina projekt, väldigt  livfulla och glada, och det var lätt att följa mönstret trots att jag fick lära mig alla förkortningarna på engelska. Det här med att sticka hela tröjan på rundsticka och uppifrån och ner gör verkligen det hela enklare. Jag gjorde ärmarna med "magick loop" metoden på samma 80cm rundsticka. 

Jag såg att hon hade kommit ut med en annan bok också "Glam Knits" den måste jag ta en titt på.

Ok, det där är inte den första tröjan, egentligen. Det är den här, jag stickade den i somras, av Debbie Bliss´s bambugarn. Det är hennes mönster ochså. Fantastiskt garn att jobba med, väldigt mjukt och det blev ett jättefint fall i tröjan. Roligt att jobba med bambu, undra hur dom gör garnet? Mönstret var helt ok att följa också. Däremot såg den inte klok ut på mig, tältvarning. Men den såg jättefin ut på min syster, så den bor hemma hos henne nu och blir faktiskt använd regelbundet (hoppas jag). Väldigt roligt att den blev så fin på henne efter den första katastrofen, så jag är nöjd ändå. 

Sticktidningar

Jag var på Press Stop i dag och tittade efter en ny sticktidning som skulle ha kommit ut. Jag prenumererar på den engelska tidningen "Simply Kniting", den är väldigt rolig att läsa, och jag som är "postberoende" älskar när den finns i brevlådan varje månad. Den är väldigt "engelsk tant" men än så länge har det inte funnits något jag faktiskt har velat sticka. Men nu har samma förlag kommit ut med "The Knitter" som ska vara för lite mer avancerade stickare, det är jag ju visserligen inte, men det såg ut som om det var lite modernare och finare mönster i den, och då skulle man säkert kunna stå ut med att tragla sig igenom något lite svårare. Men jag blev besviken, det skulle ta i alla fall tre veckor från den engelska relesen innan den kommer till Sverige, så om två veckor då. 

Jag tröstade mig genom att köpa två andra amerikanska lite större, blanka tidningar, sådana som bara kommer fyra gånger per år. Jag satt en lång stund i eftermiddags och mös med den ena, jag sparar den andra tills i morgon. Här fanns det i alla fall några intressanta mönster, men det är farligt med amerikanska, de verkar ha en helt annat sticktäthet än vad vi har, och ett helt annat sticksätt också för den delen. 

Däremot var den en artikel om Norah Gaughan, jag blev helt farsinerad av hennes mönster, det var helt klart något jag kan tänka mig att sticka. Det var en lite gamaldags, engelskt, lantligt och skogig känsla över dem. Tänk vad stor skillnad smycket gör på den röda tröjan. Det verkar som att hon har gett ut en hel del mönster som borde gå att köpa.

Det var också massa sidor om hur man skapar mönster genom "slip stitches" men sedan fanns det inga beskrivna mönster, tråktigt. 

Men jag har ju en hel tidning till att var glad över i morgon. 

färgränder

Julstickningen som fortfarande inte är färdig... Måste ju se hur det är att lägga upp en bild. Nu vet jag det. Snart dags att börja med lite seriösa inlägg.

Åh, så kul!
Och jag som just stickat min första raggsaockshäl! det gick ju finemang.

Det första inlägget.

Nu var det här äntligen igång. Det måste ju finnas ett första inlägg, särskilt när man ska fixa layouten, här är det alltså, det första inlägget!

Det här var ett tillfälle då stickandet halkade in i det konstnärliga arbetet och jag gjorde "useless mittens", oanvändbara vantar, bara bra för kärlek.